To be continued
Jag är nollställd, helt enkelt oförstående inför det faktum att en person som antas älska mig kan vara så elak. Rent jävlig. ”Du tror att du är snygg när du ska ut, men du är bara äcklig”. Jag hör den meningen på repeat i mitt huvud, nu när jag för första gången på ett år ska gå ut, utan Honom. Härligt, den ackompanjerar min redan oförskämt höga självkänsla utmärkt.
Vidare så firade vi födelsedag i veckan, Hans. Men tyvärr blev firandet ingen succée då jag dagen innan äntligen vågat pressa ur mig att jag ville gå ut tillsammans med en kompis i helgen. Jag kunde lika gärna ta av mig förlovningsringen eftersom jag ändå redan levde som singel. Jajemen, klackarna i taket! Och Honom älskar jag. Det gör jag tydligen, annars skulle jag aldrig ha stannat. Men tydligt är att min hjärna inte alls förstår läget, eller tänker på mitt eget bästa.
Så jag fortsätter att vara handlingsoförmögen och uppgiven. Men vad säkert är, att fortsättning följer…
Lämna ett svar